emskybloggen

Hej å hå!!
En vecka idag då...exakt, trevligt värre. Fast alla e så schyssta så, men vill ju ändå jävligt gärna därfrån...NUUU helst.
Gärna på en gång...pallar icke mer. Vaffan ska jag sitta där för liksom?? Och dom kan ju inte svara på hur länge jag blir kvar heller, HATAR å inte veta.
Flyttar hem till J sen en vecka lr två, så fort jag skrivs ut då dvs. Vill inte bo hemma.
Och utan å avslöja för mkt blire antagligen (FÖRHOPPNINGSVIS) en lägenhet för min del å delvis en till person a. s. a.p (helst), syyyyynd.
And someday soon kanske jag å Sara flyttar ner till malmö oxå....kulikuulii, MEN jag kan inte planera lr bestämma ngt för man vet aldrig vad som händer... ; )

Somnade med mp3n inatt oxå, tror jag? Somsagt minnet är bra ibland. Fett "trött" va jag iaf hehe. =P
Jag kan just nu inte heller typ skilja på drömmarna (nattdrömmarna) eller verkligheten, vad som är verkligt...om jag drömt lr ej. ? Helt stört.
 Vet knappt snart vad som är for real...snyggt där....helt förvirrad.
Och dadarna glömmer man oxå när man e instängd, har noll koll på dagarna, bra ??
Men blir väll så, I guess...

Är hos farsan just nu (får fortf inte träffa matesen), ENSAM...han lämnade mej alltså själv...WOOOW grattiiis!
Han beter sej som en jävla vakt nämligen, både han å morsan. Släpper mej inte hur siktet typ nånstans.
Tänker ju knappast "smita/rymma" som en jävla snorunge lixom. Blir ju bara värre, fattar ju till å med jag...men nej här ska det vaktas 24/7, ahh utom nu då när han tog det STORA steget å drog till tandläkarn sen vidare på nå annat.
Kul att förläldrar litar på en !!??
Jaja men så äre, ´bara å gilla läget som det såå fint kallas...tssss. Men såhär tänker jag fan inte fortsätta ha det länge till, bli "vaktad" vart man än går...oh noo...ett som e sikkert.
Tur jag slapp snacka med farsan om allt som hänt nu iaf, det ville han nog egentligen men det vill inte jag...så undviker det. Har inget mer å säga, tom på ord. Känns som att det enda som har gjorts nu är å prataprataprata, visst kan va bra det med ibland men nu har det blivit för mkt. Hjälper mej lixom inte. Jag står fortf fast vid det jag tycker & vill (delvis).
Ingen kan hjälpa mej. Det enda jag vill är å få träffa mina riktigt nära vänner, det är dom jag vill vara med/hos nu.

Idag när jag vaknade & kom upp fick jag det tråkiga beskedet att M hade blivit utskriven & åkt när jag sov, hann inte ens säga hejdå. =( Gissa om jag blev & är ledsen. Han var den som fanns där mest, stöttade & lyssnade alltid.
Men vi bestämde att vi ska ha fortsatt kontakt sen iaf, vi skojja å sa att han ska bli min lifecoach på utsidan haha. Nej men han kommer hjälpa mej på traven med lite grejjer å så.
Du kommer verkligen saknas vännen...tomt utan dej därborta, hoppas vi hörs/syns snart.
Somsagt man blir ju som en enda stor familj där inne (myys) och när nån försvinner (spec nån man fått bra kontakt med) blir man ju så ledsen asså, jag är jätte känslig när det gäller sånt.
I förrgår när livet inte va på topp alls, alltså verkligen förstörd va jag så fanns han där vid min sida hela tiden å kramade, höll om mej och sa så många fina/kloka ord som jag verkligen tog till mej in i hjärtat. Inte just då, men nu inser jag mer.
Haha han kallade mej alltid syrran, så gooo. Men som jag sa förut vi hörs & syns snart, ta hand om dej så länge!
Jag finns här för dej med, allways!

Till nått annat.
Finns det nått pinsammare program än Jerry Springer? Vi låg å kollade på det igår och ahh finner inga ord. Höll ärligt på å dö asså, snacka om pinsamt...sååå löjligt å sååååå amerikanskt. Fick sej ett gött skratt (läs: hånskratt) & go underhållning i bott iaf.
Sen kollade vi även bland annat på Spårlöst, diggar det programmet. Tycker det är bra att dom som är adopterade söker upp sina biologiska förädrar, starkt gjort om inte annat. Skulle LÄTT göra samma sak om jag oxå va det.
Klart man vill ta reda på saker, träffa sitt kött å blod & komma "hem" till sina rötter och ja få reda på saker å ting, varför å få svar osv.
Och när dom äntligen får träffa sina riktiga föräldrar, se deras lycka & tårarna rinner av glädje kan man inte annat än å bli rörd, varje gång. Man ser verkligen lyckan i dom, vilket gör att tårarna brukar rinna för mej med. Kan verkligen känna deras glädje/lycka/sorg att efter så många år av saknad äntligen få återförenas, aaaw beautiful. Obeskrivlig känsla kan jag tänka mej, en väldigt STOR känsla...som att en pusselbit faller tillbaka lr ngt...ah fintfint.
Apropå det, morsans gubbe vet inte vem hans farsa är, men han verkar inte bry sej så värst mycket om det & jag vill inte direkt snoka lr tjata på han om det heller men tycker verkligen han ska ta reda på vem hans pappa är osv. Men ja är ju upp till honom, vill han så vill han, vill han inte så vill han inte. 
Fast kan erkänna att jag är lite små nyfiken, brukar tänka på det titt som tätt och är sugen på å luska fram litte information eller ja sammanföra dom...oförberett...bara sådär. (Litten hero jag skulle känna mej som höhöö).
Nog om det.

Haha vi hade förövrigt litte roligt i soffan igår, satt å låg och va helt störda hahahaha me lajki. :D Fett hungriga!! ;D
Låg på H:s arm å han pillade mej i håret, timme efter timme framför tvn....inga fel. Han gillar å ta i hår tydligen haha, så lovade att han skulle få det today med mihi. ;)

TACK igen J för att du ställer upp så mkt som du gör. BETYDER!! Kändes/känns något bättre idag som du kanske förstår, dumle är ingen dret! ;P

Fyllde i en grej idag oxå (som jag haft lite små ångest över å skjutit upp). Men tvekade inte ens...orkade inte...somsagt bryr mej ju inte så värst mkt om ngt just nu så bara gjorde det. Lika bra! Får se hur det blir, määäärks.

Två nya face på avdelningen oxå, den ena vet jag vem han är andra känner jag igen fast kan inte komma på vart lr hur...hmm skumt
Och slutligen G är nog den skönaste kärringen ever, fyfaan vad skön hahahahaha....skrattar bara jag tänker på henne.

Vid sju hämtar morsan upp mej å då äre dags igen, booriiiiing!



Sometimes you winn and sometimes you loose, but I´m gonna winn!;)