GONE!
Okey nu öppnar jag mej ganska mycket här va, vilket jag inte borde egentligen...men måste fan skriva av mej...har så mkt tankar som bara snurrar i huvudet..fast ändå inte...? (OBS! Är lite lam i hövvet nu)
Jag är för tillfället inlåst (läs: "tvångsinlåst") alltså mot min vilja, men tydligen ansåg dom att det behövdes & tvingade därför in mej?
Fick åka hem ett par timmar idag, men får inte träffa nån, dvs vänner å så (men det kanske jag gör ändå, vem vet hihi).
Så ska väll bara vara hemma typ, gött & fixa å hämta lite saker ialla fall. Känner mej en aning stressad bara. Sen bär det iväg till "dårhuset" igen (haha nej så illa äre inte, som tur är).
Är helt ok (kunde vart värre) förutom att jag knappt får gå ut, jo till en liten inhängnad "rastplats" på gården än så länge
eftersom jag för tillfället har vårdgrad 1 som det heter, vilket betyder att man enbart får vistas ute på den lilla gården & jaa inne då såklart.¨Känner mej som en jävla fånge nästan, snacka om att man typ blir mer loco!?
Och till råga på allt får inte heller mina vänner komma å besöka mej längre pga ett cp skäl, tack för den! Hahaha vilket skämt...förstår inte hur vissa av personalen tänker riktigt ? IDIOTER!!
Ibland fattar jag även inte vad jag gör där ens, säger som M (en på avdelningen) sa till mej en dag: "Vaffan gör vi här, du å jag ska inte vara här". Hahahaha ah kan man fan fråga sej.
Måendet då:
Ja vad ska man säga, känner mej typ känslolös...brylös. Känslorna/tankarna är helt avstängda... avdomnade...avtrubbade U name it på ngt sätt...till å från. Bryr mej inte om spec mkt. Huvudet, tänkandet, blicken känns bara inte med some days...empty! SKRUVAT.
Mitt humör går så jävla upp å ner hela tiden, as usual...fast mer än vanligt nu dock. Man vet typ inte vart man ska ta vägen snart...pallar fan inte denna ständiga bergodalbanan asså...its killin me.
Ena stunden happy andra stunden totally down, ahh inte lätt.
Menmen en dag i taget, måste ta tag i mej själv nu...på RIKTIGT & det är jag delvis medveten om. Så kanske va det bästa...lr meningen...eller inte? Who knows...förmodligen inget man kan få svar på heller. Ahh jag venne and I dont care atm...går somsagt så up and down från dag till dag...timme till timme...minut till minut osv.
Fast å andra sidan får man väll försöka leva på hoppet, om det nu finns nått, tveksamt. Just nu lever jag i ovisshet....ett som är sikkert iaf.
Och verkligheten skrämmer mej lite oxå, härligt! Dom förstör mej ju bara mer så jag nästan blir folskygg ist...bra där!
När ska man nån gång lyckas med det man vill/ville? Två å en halv gång nu lixom, stör mej men ah va väll helt enkelt inte meningen (dedär lät något klyschigt mehehe). En del av mej vill så gärna medans den andra inte vill, litte kluven där.
Menmenmen kommer väll mer till insikt när pskyket blivit något stabilare, OM det nånsin kommer ske.
Men ja life is a bitch, "ställer" man till det så får man ju konsekvenser eller nej "hjälp" som det så fint heter...tss.
Thats it, thats life...deal with it!
Haha & gårdagen va ju ett stort skämt....visste inte om jag skulle skratta el gråta...fan vad jag hatar den mannen alltså (en som jobbar där). Otrevlig & spydig as hell, vi kommer ryka ihop men vacker dag, I can feel it (eller ja de gjorde vi ju ipricnip igår). Jobbar man med det han gör så borde han nog lära sej ett å annat om det yrket?? Fittäckel!! Tål han inte. Hata honom från första stund! HAH gött att han slutat när jag kommer tillbaka sen å han behöver inte komma tillbaka!
Aja nog om det.
Och nu kommer den sentimentala biten här till di nära å kära.
Först å främst vill jag tacka bella, J, P & mami för stöden jag får å att ni finns, utan er skulle jag nog inte klara igenom detta.
Här är en del fina presenter jag fått av J å P
Snälla ni är asså, thanks alot.
Erat stora stöd & besökena/samtalen varje dag å alla presenter betyder så mkt för mej så det finns inte, verkligen i hjärtat...ni är BÄST!
Speciellt du J, min "broder"....love U deeply.
Bella du vet din plats, min andra halva. Tack för att du kom oxå...älsker dej!
Och sedan har vi några cleana grabbar från avdelningen (som jag fått bäst kontakt med) som ska få sej ett par ord og:
(nämner inga namn).
Crazy F, tack för att du finns där jag är & går typ igenom samma sak. Utan dej there skulle tiden kännas hopplös å meningslös.
Detta fick jag av han på min första dag där
Så gooo, diggar han skarpt...från första stunden vi sågs...och han hade känt likadant. COOOOOOLT.
Haha såhär sa han häromdagen: "Fan det känns som vi känt varann sen vi va små" hahaha sööt.
Fast där inne blire ju så intimt/starkt med känslor å allt, kanske inte alls the same thing på utsidan lixom.
M, jävligt bra kille. Bra å prata med, han lyssnar & kommer med så kloka ord å får mej mer lugn. Borde lyssna mer på honom jag vet haha. Ahh skön kille å kramgo!
Ett plus är att han känner P litegranna oxå, så P hade sagt till han "Om nån e taskig eller otrevlig mot henne (asså jag) så så fixar du det" .Så mja man kan väll säga att jag har en "bodyguard" over there mohaha, nej men alla e så schyssta så... är nog ingen större risk, förutom en del av personalen då som typ kan go to hell!! Får bli ett senare projekt ; )
P-J, en som va där i 2 dagar bara & åkte dessvärre vidare till ett annat hem igår, 12 mil härifrån.
Vilket kändes lite surt faktiskt...vi va så lika på ngt sätt psykiskt med tankar/tankesätt. Hade typ lika åsikter/känslor om saker å ting. Riktigt go kille. Hoppas allt löser sej för dej nu vännen och att du har det bättre därborta du e nu och att du får rätt hjälp, de äru värd!
Och slutligen H, what can I say....skön å cool man. Lugn å bra och snacka med, bra rök/kaffebody om inte annat haha. ;P
Man blir ju som en familj fanimej ahahaha ; D
Yeyeye thats it for now, nu får det fan räcka hehe...blev ju som en jävla uppsats ungefär haha men blir ju så när man varit borta. Händer grejs hele tia ;)
Får se när jag släpps ut då, beror ju på lixom. Väntan lr å inte veta är bland det värsta som existerar...men jag ska kirra detta, fömodligen....förhoppningsvis. ;D
Avslutar med två godisar
Och Zoran om du läser detta, I miss you pumpkin! Hoppas du mår bra.
Slina & sara ni är naturligtvis oxå saknade.
Jag är för tillfället inlåst (läs: "tvångsinlåst") alltså mot min vilja, men tydligen ansåg dom att det behövdes & tvingade därför in mej?
Fick åka hem ett par timmar idag, men får inte träffa nån, dvs vänner å så (men det kanske jag gör ändå, vem vet hihi).
Så ska väll bara vara hemma typ, gött & fixa å hämta lite saker ialla fall. Känner mej en aning stressad bara. Sen bär det iväg till "dårhuset" igen (haha nej så illa äre inte, som tur är).
Är helt ok (kunde vart värre) förutom att jag knappt får gå ut, jo till en liten inhängnad "rastplats" på gården än så länge
eftersom jag för tillfället har vårdgrad 1 som det heter, vilket betyder att man enbart får vistas ute på den lilla gården & jaa inne då såklart.¨Känner mej som en jävla fånge nästan, snacka om att man typ blir mer loco!?
Och till råga på allt får inte heller mina vänner komma å besöka mej längre pga ett cp skäl, tack för den! Hahaha vilket skämt...förstår inte hur vissa av personalen tänker riktigt ? IDIOTER!!
Ibland fattar jag även inte vad jag gör där ens, säger som M (en på avdelningen) sa till mej en dag: "Vaffan gör vi här, du å jag ska inte vara här". Hahahaha ah kan man fan fråga sej.
Måendet då:
Ja vad ska man säga, känner mej typ känslolös...brylös. Känslorna/tankarna är helt avstängda... avdomnade...avtrubbade U name it på ngt sätt...till å från. Bryr mej inte om spec mkt. Huvudet, tänkandet, blicken känns bara inte med some days...empty! SKRUVAT.
Mitt humör går så jävla upp å ner hela tiden, as usual...fast mer än vanligt nu dock. Man vet typ inte vart man ska ta vägen snart...pallar fan inte denna ständiga bergodalbanan asså...its killin me.
Ena stunden happy andra stunden totally down, ahh inte lätt.
Menmen en dag i taget, måste ta tag i mej själv nu...på RIKTIGT & det är jag delvis medveten om. Så kanske va det bästa...lr meningen...eller inte? Who knows...förmodligen inget man kan få svar på heller. Ahh jag venne and I dont care atm...går somsagt så up and down från dag till dag...timme till timme...minut till minut osv.
Fast å andra sidan får man väll försöka leva på hoppet, om det nu finns nått, tveksamt. Just nu lever jag i ovisshet....ett som är sikkert iaf.
Och verkligheten skrämmer mej lite oxå, härligt! Dom förstör mej ju bara mer så jag nästan blir folskygg ist...bra där!
När ska man nån gång lyckas med det man vill/ville? Två å en halv gång nu lixom, stör mej men ah va väll helt enkelt inte meningen (dedär lät något klyschigt mehehe). En del av mej vill så gärna medans den andra inte vill, litte kluven där.
Menmenmen kommer väll mer till insikt när pskyket blivit något stabilare, OM det nånsin kommer ske.
Men ja life is a bitch, "ställer" man till det så får man ju konsekvenser eller nej "hjälp" som det så fint heter...tss.
Thats it, thats life...deal with it!
Haha & gårdagen va ju ett stort skämt....visste inte om jag skulle skratta el gråta...fan vad jag hatar den mannen alltså (en som jobbar där). Otrevlig & spydig as hell, vi kommer ryka ihop men vacker dag, I can feel it (eller ja de gjorde vi ju ipricnip igår). Jobbar man med det han gör så borde han nog lära sej ett å annat om det yrket?? Fittäckel!! Tål han inte. Hata honom från första stund! HAH gött att han slutat när jag kommer tillbaka sen å han behöver inte komma tillbaka!
Aja nog om det.
Och nu kommer den sentimentala biten här till di nära å kära.
Först å främst vill jag tacka bella, J, P & mami för stöden jag får å att ni finns, utan er skulle jag nog inte klara igenom detta.
Här är en del fina presenter jag fått av J å P
Snälla ni är asså, thanks alot.
Erat stora stöd & besökena/samtalen varje dag å alla presenter betyder så mkt för mej så det finns inte, verkligen i hjärtat...ni är BÄST!
Speciellt du J, min "broder"....love U deeply.
Bella du vet din plats, min andra halva. Tack för att du kom oxå...älsker dej!
Och sedan har vi några cleana grabbar från avdelningen (som jag fått bäst kontakt med) som ska få sej ett par ord og:
(nämner inga namn).
Crazy F, tack för att du finns där jag är & går typ igenom samma sak. Utan dej there skulle tiden kännas hopplös å meningslös.
Detta fick jag av han på min första dag där
Så gooo, diggar han skarpt...från första stunden vi sågs...och han hade känt likadant. COOOOOOLT.
Haha såhär sa han häromdagen: "Fan det känns som vi känt varann sen vi va små" hahaha sööt.
Fast där inne blire ju så intimt/starkt med känslor å allt, kanske inte alls the same thing på utsidan lixom.
M, jävligt bra kille. Bra å prata med, han lyssnar & kommer med så kloka ord å får mej mer lugn. Borde lyssna mer på honom jag vet haha. Ahh skön kille å kramgo!
Ett plus är att han känner P litegranna oxå, så P hade sagt till han "Om nån e taskig eller otrevlig mot henne (asså jag) så så fixar du det" .Så mja man kan väll säga att jag har en "bodyguard" over there mohaha, nej men alla e så schyssta så... är nog ingen större risk, förutom en del av personalen då som typ kan go to hell!! Får bli ett senare projekt ; )
P-J, en som va där i 2 dagar bara & åkte dessvärre vidare till ett annat hem igår, 12 mil härifrån.
Vilket kändes lite surt faktiskt...vi va så lika på ngt sätt psykiskt med tankar/tankesätt. Hade typ lika åsikter/känslor om saker å ting. Riktigt go kille. Hoppas allt löser sej för dej nu vännen och att du har det bättre därborta du e nu och att du får rätt hjälp, de äru värd!
Och slutligen H, what can I say....skön å cool man. Lugn å bra och snacka med, bra rök/kaffebody om inte annat haha. ;P
Man blir ju som en familj fanimej ahahaha ; D
Yeyeye thats it for now, nu får det fan räcka hehe...blev ju som en jävla uppsats ungefär haha men blir ju så när man varit borta. Händer grejs hele tia ;)
Får se när jag släpps ut då, beror ju på lixom. Väntan lr å inte veta är bland det värsta som existerar...men jag ska kirra detta, fömodligen....förhoppningsvis. ;D
Avslutar med två godisar
Och Zoran om du läser detta, I miss you pumpkin! Hoppas du mår bra.
Slina & sara ni är naturligtvis oxå saknade.
Kommentarer
Postat av: Linn
Riktigt bra låtar ;)
Trackback
